Trafiken invid Stockholmsarenan leds om

Att bygga en arena mitt i ett redan vÀl trafikerat och bebott omrÄde dÀr företagsverksamheten Àr hög innebÀr ett stort plus nÀr Stockholmsarenan stÄr klar. Under byggperioden innebÀr det stora utmaningar.
Det finns mÄnga aspekter att ta hÀnsyn till. Vi bygger i ett omrÄde dÀr bÄde köpcentrum, hotell och andra verksamma vill vara lÀttillgÀngliga för sina kunder. De boende i omrÄdet vill enkelt och lÀtt ta sig fram. SlakthusomrÄdet med alla sina transporter av stora lÄngtradare mÄste ocksÄ ha framkomlighet. SÀkerheten pÄ och omkring byggarbetsplatsen Àr i detta en prioriterad frÄga. Att fÄ allt detta att gÄ ihop Àr definitivt en utmaning.
Den 28 september lÀmnade Systembolaget, som sista verksam, sin lokal pÄ byggomrÄdet. Det innebÀr att vi i byggprocessen kommit till det lÀge att vi nu kan genomföra en tillfÀllig avstÀngning av del av ArenavÀgen och Arenaslingan. TvÄ vÀgar som blivit en och löper rakt igenom byggomrÄdet.
Trafiken kommer dÀrför att under en period fram till vÄren 2011 att tillfÀlligt ledas om via HallvÀgen, i SlakthusomrÄdet och PalmfeltsvÀgen.

Sverige och svensk fotboll stÄr inför vad jag tror ett vÀgskÀl och en vÄgskÄl vad gÀller val av underlag för fotbollsplaner. Ena sidan föresprÄkar riktigt grÀs med argument sÄsom kÀnslan i spelet. Att ett konstgrÀs aldrig kan ersÀtta kÀnslan av att spela pÄ riktigt grÀs. Den andra sidan förordar istÀllet konstgrÀs, för att svenskt klimat inte skapar rÀtt förutsÀttningar för riktigt grÀs. De sistnÀmnda har kanske tröttnat pÄ snedstudsar pÄ lerÄkrar och vill istÀllet fokusera pÄ ett bra och vÀlfungerande spel. För hur ska svensk fotboll kunna utvecklas om vi inte ges förutsÀttningar till bra trÀningsmöjligheter?

För Stockholmsarenans del blev det ganska tidigt klart att riktigt grÀs inte var ett alternativ. Framför allt pÄ grund av den mÄngfunktion som Stockholmsarenan ska ha. Ett riktigt grÀs pÄ Stockholmsarenan skulle inte vara ekonomiskt försvarbart för att det dÄ skulle behöva bytas ut var och varannan mÄnad.

Personligen tror jag att argumenten för konstgrÀs blir starkare och starkare och vÄgskÄlen talar snart sitt tydliga sprÄk. Svensk fotboll mÄste utveckla sitt spel och det funkar inte pÄ lerÄkrar, som Tobias Hysén uttrycker det i följande artikel.

http://www.fotbollskanalen.se/1.1842716/2010/1 /04/hysen_sagar_hemmaarenan_hellre_konstgras_an_det_har

Stockholmsarenan utrustas dÀrför med senaste generationen konstgrÀs, Fifa 2 star-klassat. Vad det Àr och hur det kÀnns att spela pÄ Àr idag för tidigt att sÀga, det som kan konstateras Àr att endast det bÀsta Àr gott nog.

Den som nÄgon gÄng besökt Ericsson Globe och vet hur stor arenan Àr inuti, kan nog förstÄ min rÀdsla nÀr jag idag besteg Mount Everest. Nja, inte direkt, men Ericsson Globe. Hobbyfotograf som jag Àr blev jag pÄ jobbet ombedd att ta nÄgra bilder pÄ Skyview. Det var dock inte de vanliga bilderna som jag brukar ta, inifrÄn gondolen och ut över Stockholmsarenans byggarbetsplats. Nej, den hÀr gÄngen skulle bilderna tas frÄn toppen av vÀrldens största sfÀriska byggnad, Ericsson Globe, med fokus pÄ Skyview-gondolerna.
Redan dagen innan jag skulle upp kĂ€nde jag en förvĂ€ntansfull skrĂ€ckliknande kĂ€nsla i maggropen. Lugna djupa andetag Lena

Underligt nog sov jag den natten, men nÀr jag pÄ morgonen slog upp mina blÄ och kom pÄ varför jag kÀnde en pirrande oro i kroppen började jag mÄ illa. Ingen idé att Àta frukost. Mycket möjligt att den skulle komma upp igen och risken var dÄ stor att det skulle ske högt upp i Ericsson Globes kupol. Med tanke pÄ att isen till NHL-hockeyn nÀsta helg höll pÄ att spolas inunder hade det inte bara varit en otrevlig upplevelse för mig, utan Àven för alla grabbarna pÄ golvet dÀr nere.
Med en tĂ„lmodig, lugn och peppande kollega till hjĂ€lp selades jag pĂ„ och hakades fast i en av sĂ€kerhetslinorna. Sedan började klĂ€ttringen uppĂ„t. Tack och lov att jag börjat gyma för ett tag sedan. Jag hörde mig sjĂ€lv flĂ„sa medan jag klĂ€ttrade uppĂ„t. EmellanĂ„t hörde jag ocksĂ„ min röst nĂ„gonstans i fjĂ€rran som viskade: Shit, shit, shit, shit
 SkrĂ€cken hade satt klorna i mig. Skulle jag vĂ„ga hela vĂ€gen och skulle i sĂ„ fall det hĂ€r bli min sista dag pĂ„ jorden. Det hade nog varit min övertygelse redan innan jag klĂ€ttrade upp. Att jag skulle dö menar jag. Jag skrev nĂ€mligen ner lite instruktioner till en av mina kollegor om var hon kunde hitta vissa filer pĂ„ min dator om jag inte skulle komma tillbaka. Jag talade dessutom extra tydligt om för min familj att jag Ă€lskar dem innan jag gick hemifrĂ„n.
NÄgonstans halvvÀgs till toppen mellan mina flÄsningar och viskningar lyckades jag fÄ grepp om min skrÀck, tog mig i kragen och tog mig upp till toppen. Genom en lucka i taket klÀttrade jag ut och det var en fantastisk upplevelse. Utsikten, friheten och kÀnslan av att ha övervunnit en rÀdsla gav mig en ordentlig kick.
Nu Àr jag nere igen. Jag har sett skrÀcken i vitögat och mött min utmaning. Att vÄga Àr sÄ himla hÀftigt.
VÄga du ocksÄ, tyck till om vÄr blogg.